LillMejgan

Kontrasternas dag.

Jag har en tavla hemma hos mig, som jag köpte för jag tyckteatt den var söt.

Den är lite djup också. Tavlan illustrerar en liten flickamitt i en stor stad, vid henne finns det tre tavlor, de första med ett pillerav okänd substans i, den andra en tavla med vita snören lindade runt ett papperoch den sista, helt vit och blank.

I vänstra hörnet längst ned, är det en bild med afrikanskabarn och blommor följt av texten ”This is a place of hope” och under flickanfinns texten ” I feel so lost”.

Har suttit och smsat med en nyfunnen vän och ställde fråganDo u miss home? Jag undrar om jag inte ställde frågan till mig självegentligen, kvällen känns dock skön även om den varit lite sorglig, det var skönt att få gråta lite ikväll.

För ibland känner jag mig nog lite som flickan i tavlan, vilse, ibland vet jag knappt vart hemma är. Ikväll var ett sånt tillfälle.

Kan inte ni ibland känna att ni saknar något, men kan inte riktigt sätta fingret på vad, då vänder jag mig iaf oftast mot Dig och inser ofta att jag varit i min egna lilla värld. 

Men när jag känner de här känslorna med att vart är mitt hem, så undrar jag även vart mitt "this is a place of hope" är . Jag drömmer ofta om att åka över det stora havet, och att jag på någotvis skulle leva lycklig alla mina dagar där. 

Innerst inne vill vi väl bara betyda något för någon kanske.

Do you miss home?