You had me at Hello!
Idag bjöd jag på brownies på praktiken, för det var sista dagen. En av dem trodde de var hembakta, skrattade när jag hörde det. Det roliga var att de såg helt köpta ut liksom, de såg inte hembakta ut alls, det såg ut som att de kom från en fabrik absolut. Men hon hade höga tankar om mig då i guess, TACK=)
Sista dagen var faktiskt lite sorglig hade inte förväntat mig det. Sa hej då till alla och tackade för mig, fick en kram från min handledare och så var även den perioden i mitt liv slut.
Men vad tiden går fort när man har roligt alltså..
Har lyssnat en hel del på Owl City's låt the Saltwater Room idag på eftermiddagen, riktigt bra låt, rekommenderas! Sjunger bland annat en rad med orden If this is what I call home, Why do I feel so alone?
Det är precis vad jag själv undrar ibland. Har som ni kanske vet varit i USA, Chicago nyligen. Är väldiga kontraster att komma tillbaks. Ibland saknar jag den tiden väldigt mycket, men inte så konstigt kanske, inte så länge sedan jag kom hem igen till Jönköping. I Chicago hade jag alltid människor runt omkring mig, ytliga som nära. Vi gjorde allt tillsammans skrattade, pluggade, pratade, åt, grät lite ibland när skolan var för tuff=), sova fick jag inte ens göra ensam eftersom jag hade en roomie på mina 20 kvadrat eller vad det kan ha varit, haha.
Tänkte inte så mycket på imorgon, det var mer nu, mer idag. Det är så som det ska vara ju, egentligen, eller vad tycker ni?
En annan sak som jag saknar, som jag kom att tänka på igår, var att det alltid var ett äventyr att åka buss och tåg. träffade alltid någon spännande människa att prata med eller bara hälsa på, det är ju livet alltså=) Men igår träffade jag i alla fall en tant som var go på ettans linje. Vi pratade om vilket bra utbud av kakor de har på ICA...haha.YES!
jaja ikväll kanske jag ska på bio, var länge sedan så det skulle vara roligt.
HELLO!
På tal om äpple.
Love Stoned.
Gröna äpplen och filmmusik.
Den här helgen var ganska konstig, men bra. Det är nästan kännetecknet för hela veckan kan jag tycka nu.
Vissa dagar var som ur en saga och jag kunde verkligen höra filmmusiken runt omkring mig.
Praktiken är nu snart slut, hade min näst sista dag i fredags. Innehöll många söta barn och föräldrar som jag kunde göra stolta genom bara små ord. Ord som värmde lite så där fint och fick dem att växa.
Det är sådant som man som praktikant själv vill höra. Fredagen blev bara ett enda kaos i mitt huvud iallafall och slutade med ett oväntat besök när jag låg och vilade hemma senare på eftermiddagen.
Väldigt fint var det och viktigt för mig. Tack för att du kom.
En häftig upplevelse under dagen i fredags var ändå när jag blev "hypnotiserad" av psykologen på barnavdelningen som jag har praktik på. Han hade sagt att jag skulle få prova om jag ville, visst tänkte jag kan ju va skoj=) Det var otroligt avslappnande blev alldeles tung i kroppen. Dock inte som i lågstadiet när vi gick med utsträckta armar som en zombie ihh. Skulle absolut kunna rekommendera hypnos som terapiform, funkar säker kanon! låter ju lite exotiskt med.
Igår kväll var det samling hemma hos mig. Jag M och J, gjorde fruktsallad och hade så djupa konversationer som bara vi kan ha, haha. Underbart äpple vi hittade i affären. M stod för den fina musiken under kvällen, kleerups tower of trellick, gick på repeat. Då bara njöt man alltså som broder Samuel skulle sagt att man gör till kent...hah.
På tal om nada, Hanna betyder nåd. Vilket borde betyda att jag inte måste vara perfekt, vad skönt.
Jag får va som jag vill typ, YES ,Jag är djupare än Titanic.=)
Ta inte bara hand om er i veckan utan även varandra. KRRRRam
