The story of Megan and Sundance.
Min syster Sara och jag hade varsin Megan i våra ägor när vi var små. De var riktiga favoriter men båda kunde ju inte heta Megan, eller Mejgan som vi sa. De fick då helt enkelt namnen Stormejgan och Lillmejgan.
Lillmejgan var min docka, därav kommer mitt bloggnamn.
Det var sagan om LillaMejgan som lekte i Ponnylandet med sin Sundance.
/ Lillmejgan med huvudet i behåll.
Finaste jag sett!
Kolla de här skorna som jag hittade hos fashiontoast.com, så otroligt snygga, platå, lack och liknar lite dr martens..
Men kan glömma dessa, är från Chloé fall 07, eller hoppas på ett ebay fynd kanske=)
Aja, Idag på streetdancen gick det bra för mig faktiskt, dansade samma dans som förra veckan plus lite nya steg.
Nästa vecka ska vi testa lite house! Christian visade lite smakprov och det såg riktigt coolt ut.
Nu ska jag städa lite och sen traska över till
Mimmi har hittat fram.
Nu blir det after work , eller den lite töntigare varianten, afterschool.
8 glas blir det, C ya?!
Ps. visst är mina skor fina? JAg älskar dem kanske kommer en närbild...för jag vet att ni vill=)
Friends.
Igår var vi då i Vilhelmsro ute hos SaraElin och hälsade på. Vi bakade pizza, inte Chicago-style, hennes bror Alex var på besök, en trevlig ung man. Vi lekte amerikanska lekar och tog farväl av de studenter som skulle åka, snyft skoja (känner dem inte). Tyckte det var en bra kväll alltså, i like you guys alot!
Glömde min kamera, men lägger upp en fin bild från i höstas som jag fick av SaraElin, mwah!
Nu dags för lite segt rapportskrivande, det går sakta idag...
Ha en skön afton, imorgon är det helg!
På beställning..
.. kommer ofta sådana där meddelanden eller energiknippor som gör dagen så sjukt najs.
Några dagar sedan fick jag ett oväntat sms som visade att det var någon som tänkte på mig lite extra. Fick även en fin kommentar på det annars så förhatliga facebook i stil med "ur always so smiley, come visit us soon", blev så glad, leendet kommer på läpparna bara jag tänker på det=)
I förrgår träffade jag även färgglada mahoyo-phara på bussen och livfulla jana på fiket, finisar säger jag då!
Sånt kan verkligen ge dagen de där lilla extra guldkanten.
Blev så ledsen när jag såg att en bra vän i USA var ledsen, skickade iväg ett meddelande och hoppas att jag kan vara den där guldkanten. Usch känns så segt att vara så långt borta från sådana som jag bryr mig om. suck.
Annars rullar livet på, största besvikelsen är att jag verkar ha tappat favorit-läppstiftet från sephora, inga större bekymmer egentligen alltså. Dagarna fylls med plugg nu med, det är final week innan nästa kurs börjar, farmakologi fortsättningskurs ska jag läsa, ser fram emot det mycket! Roligt med lite äkta råplugg som omväxling.
Imorgon blir det pregame & middag i Vilhelmsro, och därefter tro det eller ej, akademien=kåren. Long time no see.. får se om det blir roligt...=) kanske kommer bilder... får se..
god natt på er.
Lördag= Streetdance
På lördagar är det för min del streetdance i medborgarskolan,
idag började vi med lite old school dans som uppvärmning, kommer inte ihåg vilken låt vi dansade till men det var skitkul iallfall! Var så där goa steg som man ser riktigt cool ut till hehe.
Inte så svåra steg mer känsla liksom.
Sista halvtimmen körde vi lite mer new style hiphop, och väldigt missy elliot- aktig stil som min danslärare förklarade det som. Stegen gick inte på takterna 1,2,3,4 osv utan mer efter trummorna i låten, Ungefär bam bam bambambam, fattar ni? haha, lyssna på låten sen så förstår ni mer.
Idag var vi inte så många typ 5 pers bara, ganska skönt då får man mer plats på dansgolvet och i början av passet var den andra manliga streetdance läraren där, som heter francis tror jag, han är så cool, önskar att vi hade honom hihi..
dansläraren vi har är en chilienare/vaggerydbo, fin mix.., heter christian och rikgigt grym på att dansa!!! Det roliga med christian är att han är så kaxig på nåt vis, nä men nu gör ni fel typ haha.. jaja, han låter nästan arg haha men jag skrattar bara åt det hela.
Här kommer Missy Elliot med Wake up, dansen ska kommas ihåg till nästa lördag ville christian, yeah right säger jag ...
Ge mig värme!
Flip-flops och sol, Malibu Pier.
I love fica.
Under praktiken i Chicago blev det ramaskri bland oss svenskar när vi märkte att det inte gavs utrymme för fika vid tiosnåret. Va?! protesterade vi högt och informerade våra stackars ovetande klasskompisar om denna företeelse de gått miste om. Efter den dagen blev "fica" något vi tog vare sig vi fick eller inte. Come on it's time for fica, var vad som sades, och sedan smög vi iväg till våra mackor. Våran lärare som endast drack en cola light på hela dagen (lite konstigt) verkade inte förstå vikten av att hålla blodsockeret på en jämn nivå, men det är ju superviktigt ju=)
En rolig episod angående hennes coca cola light var när eric, som var den duktiga killen, fick i uppdrag att gå och köpa läsken till henne och innan han överlämnade den skakade han flaskan rejält. Sedan runt bordet satt vi där som på nålar och tittade på den här tickande bomben som stod framför henne. Wow vad spännande det var, när ska hon öppna den?!
Tyvärr hade han skakat för lite så det hände inget när hon skruvade av korken... men men det var spännande i alla fall.
Så najs att bara sitta och snacka och prata igen tid med kompisar som jag inte ser så ofta, och johans är ju så mysigt.
Ring om ni vill fika, jag är på!
kramkram
Hanna puts her foot down.
Osäkerhet.
Avundsjuka.
Självbekräftelse.
Vid ett tillfälle (har säkert gjort det fler ggr tyvärr) sa jag någon sådan där dum och lite pikande kommentar till en kompis. Som svar fick jag -Du är bara avundsjuk! För mig själv tänkte jag då, ja det är ju det jag är, jag blev glad att hon sa så till mig så jag genast kunde ändra på mig.
När jag var yngre blev jag mobbad, mestadels för att jag var kristen, men för det mesta hade de nog ingen riktig anledning. Troligtvis berodde det på ovanstående faktorer. Då förstod jag inte riktigt vad som hände, tänkte mest att det går snart över, snart hittar de någon annan att dryga sig mot. För säga ifrån var det inte tal om. Det vågade jag inte.
Sedan tänkte jag nog också lite att tänk vad skönt det ska bli att bli vuxen, då vet alla hur man ska bete sig, då är man snäll mot varandra. Nu är jag vuxen, fortfarande kommer dock de där dryga kommentarerna då och då. Rakt från hjärtat blir jag bara så trött på allt. Bara för att andra i grunden har dåligt självförtroende eller vad det nu är, ska jag då behöva börja i terapi för att kunna hantera er osäkerhet? Nej tack, det vill jag helst inte.
Även att jag blivit bättre på att säga ifrån önskar jag ibland att jag var lite tuffare, men tänk om de tycker jag är konstig då eller något hemskt? Eller så kanske de bara blir glada så att de kan ändra på sig.
Jaja det var den sömnen… kan inte alla bara vara som jag för en dag så att jag kan få en lugn stund, skoja bara=P
Min uppmaning; Uppmuntra och tro på varandra, det skadar inte!
Dancing in Chicago streets.
This is my friend Daniel from Chi-town. Daniel is a guy that always makes you smile, and rocks at the dancefloor.
Dance Explosion from Dennie Bright on Vimeo.
Thanks for showing me your video, it gave me a good laugh, LOL so to speak=)
Hopefully this will inspire the swedes to do some moves at the sidewalks!
Enjoy!
Dance Explosion from Dennie Bright on Vimeo.
You had me at Hello!
Idag bjöd jag på brownies på praktiken, för det var sista dagen. En av dem trodde de var hembakta, skrattade när jag hörde det. Det roliga var att de såg helt köpta ut liksom, de såg inte hembakta ut alls, det såg ut som att de kom från en fabrik absolut. Men hon hade höga tankar om mig då i guess, TACK=)
Sista dagen var faktiskt lite sorglig hade inte förväntat mig det. Sa hej då till alla och tackade för mig, fick en kram från min handledare och så var även den perioden i mitt liv slut.
Men vad tiden går fort när man har roligt alltså..
Har lyssnat en hel del på Owl City's låt the Saltwater Room idag på eftermiddagen, riktigt bra låt, rekommenderas! Sjunger bland annat en rad med orden If this is what I call home, Why do I feel so alone?
Det är precis vad jag själv undrar ibland. Har som ni kanske vet varit i USA, Chicago nyligen. Är väldiga kontraster att komma tillbaks. Ibland saknar jag den tiden väldigt mycket, men inte så konstigt kanske, inte så länge sedan jag kom hem igen till Jönköping. I Chicago hade jag alltid människor runt omkring mig, ytliga som nära. Vi gjorde allt tillsammans skrattade, pluggade, pratade, åt, grät lite ibland när skolan var för tuff=), sova fick jag inte ens göra ensam eftersom jag hade en roomie på mina 20 kvadrat eller vad det kan ha varit, haha.
Tänkte inte så mycket på imorgon, det var mer nu, mer idag. Det är så som det ska vara ju, egentligen, eller vad tycker ni?
En annan sak som jag saknar, som jag kom att tänka på igår, var att det alltid var ett äventyr att åka buss och tåg. träffade alltid någon spännande människa att prata med eller bara hälsa på, det är ju livet alltså=) Men igår träffade jag i alla fall en tant som var go på ettans linje. Vi pratade om vilket bra utbud av kakor de har på ICA...haha.YES!
jaja ikväll kanske jag ska på bio, var länge sedan så det skulle vara roligt.
HELLO!
På tal om äpple.
Love Stoned.
Gröna äpplen och filmmusik.
Den här helgen var ganska konstig, men bra. Det är nästan kännetecknet för hela veckan kan jag tycka nu.
Vissa dagar var som ur en saga och jag kunde verkligen höra filmmusiken runt omkring mig.
Praktiken är nu snart slut, hade min näst sista dag i fredags. Innehöll många söta barn och föräldrar som jag kunde göra stolta genom bara små ord. Ord som värmde lite så där fint och fick dem att växa.
Det är sådant som man som praktikant själv vill höra. Fredagen blev bara ett enda kaos i mitt huvud iallafall och slutade med ett oväntat besök när jag låg och vilade hemma senare på eftermiddagen.
Väldigt fint var det och viktigt för mig. Tack för att du kom.
En häftig upplevelse under dagen i fredags var ändå när jag blev "hypnotiserad" av psykologen på barnavdelningen som jag har praktik på. Han hade sagt att jag skulle få prova om jag ville, visst tänkte jag kan ju va skoj=) Det var otroligt avslappnande blev alldeles tung i kroppen. Dock inte som i lågstadiet när vi gick med utsträckta armar som en zombie ihh. Skulle absolut kunna rekommendera hypnos som terapiform, funkar säker kanon! låter ju lite exotiskt med.
Igår kväll var det samling hemma hos mig. Jag M och J, gjorde fruktsallad och hade så djupa konversationer som bara vi kan ha, haha. Underbart äpple vi hittade i affären. M stod för den fina musiken under kvällen, kleerups tower of trellick, gick på repeat. Då bara njöt man alltså som broder Samuel skulle sagt att man gör till kent...hah.
På tal om nada, Hanna betyder nåd. Vilket borde betyda att jag inte måste vara perfekt, vad skönt.
Jag får va som jag vill typ, YES ,Jag är djupare än Titanic.=)
Ta inte bara hand om er i veckan utan även varandra. KRRRRam
