LillMejgan

Jaja det är ok, nu är jag tillbaks tror jag, kul för er, kul för mig, skoja=P

Vart börjar jag nu då? Ska berätta en fin grej som hände nu i söndags. Det är en viktig grej för mig så lyssna noga vänner. Senaste veckan har känts ganska jobbig, många olika saker som tyngt, drömmar som känns så långt borta och längtan efter många saker t ex stabilitet, detta har funnits i mig som något oerhört tungt och jobbigt att bära. 

Länge har jag känt att jag måste hålla uppe denna fasad, fastnat i en roll där jag är så stark, jag mår så bra, jag klarar allt, allt själv. Yta.

I söndags brast allt tillslut, gick på en minnesstund för en bekant som tagit livet av sig, det var fint och faktiskt skönt att få sitta i ett rum fullt med människor och få gråta tillsammans med dem. Gråta tillsammans.

Senare på kvällen gick jag till min vän Julle, stört bra kan man säga. Vi skulle bara hänga var det tänkt, det var kul att se honom, vi hade det trevligt och drack amerikanskt te med 1000 olika sorters färgämnen och lyssnade på fin musik. Men han såg igenom ytan, tillslut satt jag där och bara grät och det var så otroligt skönt, att någon lyssnade på mig, brydde sig om mig och framförallt vågade/orkade fråga. Vi pratade om tankar, Gud och vänskap. Tydligen hade han bett till Gud om att han skulle bli använd och det var hans bönesvar att jag kom och han var i sin tur mitt bönesvar! Coolt ju!

Jag blev så otroligt peppad av hans inställning till livet också, han berättade att han lämnat allt till Gud. Visst som han sa låter det naivt, men idag fick han jobb precis som han bett om, vissa kan säga att det var slumpen men jag tror på att det finns en Gud som lyssnar på våra böner. Jag vill också lämna allt i dina händer.

På bilden sitter jag till vänster- Liten och i trygga händer, så även idag!